Sveriges Dövas Pensionärsförbund

 

torsdag, 19 oktober - 2017  

Hem | Om SDP | Verksamhet | Projekt | Evenemang | Kurser | Kontakta oss

Remissyttrandet

SDP har till Socialdepartementet den 23/5 avgett eget yttrande över betänkandet "Ny lag om valfrihetssystem - LOV".

 

                             Socialdepartementet
                                                                                       103 33 Stockholm

 

Betänkandet SOU 2008:15 Ny lag om valfrihetssystem – LOV

Sveriges Dövas Pensionärsförbund har tagit del av utredningen och vill härmed avge sina synpunkter. Det finns delar i utredningen som kan leda till en negativ utveckling för äldre döva.
Sveriges Dövas Pensionärsförbund, SDP, är en självständig organisation med 24 anslutna lokala pensionärsföreningar i hela landet. SDP har fyllt 30 år i augusti 2006 och i historien kan man läsa äldre dövas mångåriga kamp om sin rättighet till en god äldreomsorg.

Enligt förbundets stadgar ska förbundet verka för:
att hos myndigheter och allmänhet framhålla teckenspråkets centrala betydelse för teckenspråkiga pensionärers gemenskap, självkänsla och kulturella identitet.
att arbeta för att teckenspråkiga pensionärer får en god livskvalité och livsmiljö med inflytande och bestämmande över sin egen situation.
att arbeta för att teckenspråkiga pensionärer, som behöver vård och omsorg, får detta i en teckenspråklig miljö.
att verka för att teckenspråkiga pensionärers erfarenheter och kunskaper utnyttjas i samhället i samspel med yngre generationer hos dövorganisationer och övriga organisationer.
att arbeta för att information från myndigheter och media till teckenspråkiga pensionärer sker på teckenspråk.
att främja teckenspråkiga pensionärers studie-, fritids- och kulturella verksamheter.
att främja lokala pensionärsföreningars/klubbars/sektioners verksamheter.

Inledning:
Många gånger har äldre döva blivit nekade till sin rätt, att få stöd från samhället. Oftast har det berott på okunskap hos politiker och tjänstemän inom kommun och landsting. Många har varit ovilliga att lyssna på äldre dövas särskilda behov. Inte heller har kommuner visat intresse av att uppsöka våra pensionärsföreningar runtom i landet och gett dem information, vilka kommunen är skyldig till enligt socialtjänstlagen. Samtidigt har kommunerna inte heller brytt sig om att ge äldre döva information på teckenspråk, men däremot gör kommunerna stora ansträngningar för andra språkgrupper. Idag saknas det en teckenspråkig vård och omsorg varför det inte heller kan bli någon valfrihet för äldre döva som Fritt Val utredningen föreslår.

Förutom i storstäder är den åldrande gruppen döva mycket liten. Det krävs att kommun och landsting måste etablera ett samarbete och erbjuda plats för äldre döva där teckenspråk används. I Stockholm och Malmö finns ett mycket begränsat antal platser för vårdkrävande äldre döva. Därmed inte sagt att all personal behärskar teckenspråket till fullo.
Som ensam och äldre döv kan SDP absolut inte acceptera att äldre döva ska vara ensamma bland hörande på ett äldreboende där hon/han inte kan kommunicera med personal eller boende. Detta gäller även inom den service som erbjuds i respektive bostad. Vi vill här betona vikten av att personalen som arbetar inom hemservice måste kunna behärska teckenspråk för att kunna ha en dialog med brukaren.

Information och utförande

I betänkandet kan vi läsa att ”brukaren skall ha fullödig information om samtliga utförare, den ska vara saklig, lättförståelig och lättillgänglig”.

Som tidigare nämnts, måste all information vara på teckenspråk. För brukaren som inte vill eller kan välja, föreslår utredaren ett s.k. Ickevalsalternativ som ska vara bestämt av myndigheten. SDP ifrågasätter detta förslag eftersom det handlar om äldre döva som använder teckenspråk. Vi vet redan idag att kommunens handläggare har mycket bristfällig kunskap om äldre dövas behov. Detta gör det svårare för kommunen att ta ställning till behov av stöd och insats för äldre döva. Det råder stora behov runtom i landet med biståndshandläggare och/eller kuratorer som känner till äldre dövas livsvillkor och därmed kan ta rätt beslut till insats. Som äldre och döv har man också rätt till en direktkommunikation med handläggaren utan att för dens skull behöva använda teckenspråkstolk. Det finns tidigare utredningar i Danmark där man kan se att äldre döva helst inte använder teckenspråkstolk utan låter en anhörig sköta kommunikationen. Detta innebär att äldre döva återigen blir åsidosatta och inte är fullt delaktiga i vad som händer i möten med handläggare. Internationella erfarenheter visar att döva är beredda att åka 10 mil för att få service på sitt språk – teckenspråket. 

Kommunal samverkan

För äldre döva upplevs samtal med biståndshandläggare som ett svåröverstigligt hinder. Dels är kunskapen väldigt bristfällig vad gäller rätten att ta kontakt med biståndshandläggaren. Under hela uppväxten har det oftast varit anhöriga eller annan närstående som har skött dessa kontakter och därför är också respekten för biståndshandläggaren onödigt stor. Många handläggare saknar kunskap och rutin hur man ska bemöta en äldre döv. För äldre döva är det svårt att argumentera för sin sak och deras anhöriga kan många gånger inte heller flytande teckenspråk. Då uppstår det risk för kommunikationsmiss och missuppfattning som kan leda till ensamhet och isolering.

Enligt utredaren ”skulle en ändring i lagstiftningen utöka brukarens valfrihet och underlätta för äldre att vistas i andra kommuner”. Vårt förbund välkommer detta förslag eftersom det har varit ett stort problem bland kommunerna. Äldre döva måste ha samma valfrihet som alla övriga medborgare att kunna flytta till den kommun, som kan erbjuda ett teckenspråkigt boende och som också har den kompetens som krävs för målgruppen. I detta läge måste kommunerna bli skyldiga att samverka, vi vet att samverkan inte fungerar idag.

Intryck från ett studiebesök i Finland

Den 21-22 april har några personer från SDP besökt ett serviceboende för döva ”Salmela” i Åbo, äldreboende ”Saga” i Åbo och servicecentret ”Åvik” i Hyvinge strax utanför Helsingfors. Sammanfattningsvis kan gruppen konstatera att Finland har kommit längre vad gäller stöd till äldre döva än Sverige. Finland arbetar aktivt för att ta fram nya metoder för att höja kvalitén i vården och servicen för äldre döva. Finland har en tydlig profil då man eftersträvar att anställa döva inom olika serviceområden. I Åvik har man genom ett projekt byggt ett demensboende för 12 döva med demenssjukdomar. Personalen är fullt teckenspråkig. I Sverige är situationen närmast motsatt där stora hinder finns från vårdföretagens och kommunernas sida.

Sveriges Dövas Pensionärsförbund föreslår:

  • Att kommuner bygger/inreder äldre- och seniorboende för döva
  • Att all information ges på teckenspråk
  • Att kommuner samverkar om vård i annan kommun, där resurser finns
  • Att kommuner ser till att även döv vårdpersonal anställs. (I dagens läge finns ca 20 stycken undersköterskor som är döva och som väntar på arbete)
  • Att landstinget och kommunen inreder ett teckenspråkigt hälsocenter (där brukaren kan få direktkommunikation med läkare, sjukvårdsbiträde, sjukgymnast m.fl.)

 

Stockholm 2008-05-23

Sveriges Dövas Pensionärsförbund
                                                                                                                                                    

Karl-Erik Karlsson                         Christa Ekholm

Förbundsordförande                    Ledamot
E-mail: karl-erik.karlsson@sdrf.se