Repotage från Seniorläger
Originalartikeln kommer från Siljan News – länk: https://www.siljannews.se/leksand/vissa-var-lite-motstraviga-att-komma-hit-men-nu-fragar-de-istallet-varfor-det-inte-kan-vara-fler-dagar
”Vissa var lite motsträviga att komma hit, men nu frågar de istället varför det inte kan vara fler dagar”
Ensamhet bland äldre har uppmärksammats mycket under det senaste året och även om det varit ett problem länge så förstärktes det under pandemin när många tappade mycket av sina sociala kontakter, vilka för vissa har varit svåra att få tillbaka.
Ensamhet är en än större utmaning bland döva äldre som inte kan kommunicera lika lätt i en hörande omvärld och därmed inte ens får den vardagliga sociala kontakten med till exempel grannar i trappuppgången eller någon de träffar i matbutiken.
— Därav föddes iden om att anordna ett seniorläger för döva pensionärer vilket vi nu har gjort, berättar Catherine Björkstrand, som är ansvarig för lägret, när vi ses på Västanviks folkhögskola där lägerveckan pågår.
— Vi har fått söka upp de äldre och locka dom att komma för det var svårt att ta steget för vissa, vi har ibland fått vara både mamma och psykolog, säger Marianne Wallentin, ordförande för Sveriges Dövas Pensionärsförbund (SDP)
Det är första gången ett seniorläger för döva genomförs i den här formen och det var 19 pensionärer från olika platser i Sverige anmälda varav 17 nu är på plats i Västanvik, några fick tyvärr avstå på grund av sjukdom. Ensamheten är större i den här gruppen då många växte upp i en tid när det var stigmatiserat att använda teckenspråk vilket fortfarande sätter sina spår, vissa har till exempel inte använt teckenspråk med sina egna hörande barn vilket innebär att de nu har sämre eller i vissa fall ingen kontakt med dom.
Catherine Björkstrand och Marianne Wallentin berättar engagerat om seniorlägret. Foto: Oskar Lindberg
På folkhögskolan pågår denna vecka även ett barnläger för åldrarna 6 till 12 år vilket var en tillfällighet men som arrangörerna ser som en fördel. De har kunnat ha en del utbyte mellan generationerna i ett sammanhang där alla talar teckenspråk.
— På onsdagsmorgonen delade vi till exempel in barnen tillsammans med de äldre i sju grupper där seniorerna fick berätta om sin skoltid, vilken ofta var svår då man inte fick använda teckenspråk och när aga var vanligt förekommande för den som inte följde reglerna. Barnen lyssnade intresserat och berättade även om hur de har det i skolan idag vilket är en stor förbättring även om det fortfarande finns mycket att göra, säger Marianne Wallentin.
— Den yngsta som är här på skolan den här veckan är 6 år och den äldsta är 84 år, det är en härlig spridning, fortsätter hon.
Vad har seniorerna fått göra under veckan?
— En del aktiviteter finna att göra här på folkhögskolan till exempel en utställning om dövas skolgång genom tiderna och där var det många som kunde känna igen sig och komma ihåg gamla tider, säger Catherine Björkstrand.
— Sen har vi varit på en massa utflykter, bland annat har vi besökt dalahästtillverkningen i Nusnäs och tittat och Zorn-museet i Mora. Idag (onsdag) ska vi åka på räkkryssning med Gustav Vasa på Siljan och innan veckan är slut ska besöka Falu gruva med mera. Vi har ordnat utflykterna så att det finns teckenspråkstolk och vi har förvarnat de ställen där vi äter att vi kommer med en stor grupp döva så att allt är fixat med tanke på dem, fortsätter hon.
De olika utflykterna är roliga och lärorika i sig men syftet är också att deltagarna får gemensamma erfarenheter och det märks för inom gruppen har de nu mycket att prata om till exempel vid måltiderna som äts gemensamt.
— Vissa var lite motsträviga att komma hit, men nu frågar de istället varför det inte kan vara fler dagar söndag till söndag eller kanske två hela veckor, säger en uppenbart nöjd Catherine Björkstrand.
Spel har visat sig vara populärt på kvällarna och kortlekar och fiaspel har köpts in under veckan. Här ser vi Gert, Kaj, Britt-Louise, Margit spelar plump. Foto: Privat
Lägerledaren Catherine bor i Siljansnäs, rätt nära skolan, men hon har ändå valt att sova kvar på skolan hela veckan. Även i detta fall handlar det om att alla ska känna sig trygga då flera inte är så vana vid att resa på egen hand.
Många av de äldre är också lite osäkra på hur de ska använda till exempel sociala medier och här kan de få lite hjälp att komma igång för att också få mer bestående kontakter även efter lägret.
Det har hänt mycket den här veckan, är det dyrt för deltagarna?
— Nej vi var måna om att alla som ville skulle kunna vara med så den kostnaden som deltagaren betalar är 500 kronor för hela veckan, då ingår resa så det är samma pris oavsett var man kommer ifrån i landet, säger Marianne Wallentin.
— Vi har sökt och fått pengar för detta via bland annat stiftelsen Tysta Skolan, som främjar döva och hörselskadade, och från Socialstyrelsen som har medel för att motverka ofrivillig ensamhet hos äldre, vi är så väldigt tacksamma för detta för på det sättet kan deltagande vara så billigt att det inte avskräcker någon, fortsätter hon.
Det låter som att ni och deltagarna är nöjda, kommer detta bli ett återkommande läger?
— Det återstår ju att utvärdera men jag tror jag vågar svara ja på den frågan, kanske går det inte att göra varje år men kanske vartannat, det här är jävligt bra , avslutar Marianne Wallentin med ett stort leende.
Repotage från Oskar Lindberg, Siljan News